Energi och klimat 3 (OBS: Sedan detta inlägg publicerades så har Ekonomifakta uppdaterat sin klimatstatistik, så att det nu mycket bättre framgår när det är olika källor och vad som är vad. Men jag hävdar fortfarande att de inte på ett rättvist sätt beskriver klimatpåverkan från Sveriges territoriella utsläpp.)
Rimligt är väl att en regering vill framställa landet det styr i så god dager som möjligt. Men den svenska regeringen gör precis tvärt om när det gäller klimatpolitiken – skippar sin egen offentliga statistik för att leta upp så ofördelaktiga siffror som möjligt. Man kommunicerar att de svenska utsläppen av växthusgaser är 5,9 ton koldioxidekvivalenter per år räknat per capita. Detta trots att man på goda grunder kan hävda att de endast är 0,7 ton. Skillnaderna blir enorma. Med det första måttet så skulle utsläppen i Sverige totalt summera till cirka 60 miljoner ton per år medan de med det andra blir betydligt mindre drygt 7 miljoner ton1.
Jag studsade till i bilen häromdagen när jag lyssnade till Ulf Kristerssons inlägg i den EU-politiska partiledardebatten. Han sa att Portugal och Sverige per capita har lägst utsläpp av växthusgaser i hela EU. Det lät väl i och för sig bra, men min bild var annorlunda, att Sverige har klart lägre utsläpp än Portugal. Jag kollade med EU:s databas över vad länderna rapporterar in till FN och EU enligt de standarder som finns i internationella överenskommelser. Och mycket riktigt, vilket alternativ man än använder sig av (med eller utan internationellt flyg, internationella transporter etc) så ligger Sverige bättre till. I själva verket överlägset bäst i hela EU.
Tar vi till exempel totala utsläpp inklusive internationellt flyg (preliminära siffror för 2022) så gäller för Sverige 45,5 M ton koldioxidekvivalenter. Motsvarande siffra för Portugal är 50,8. För Sverige blir det omräknat till per capita 4,4 ton medan det för Portugal bli 5,5. När jag påpekar detta för Regeringskansliet (RK), så hänvisar de till Ekonomifakta. Varför de använder sig av en privat databas och inte de egna myndigheternas och EU:s officiella statistik får jag inget svar på.
Självfallet börjar jag då granska Ekonomifaktas redovisning. De anger avrundat helt korrekta 45 M ton i en överskådlig översiktsbild över Sveriges utsläpp. Alla som vet att Sveriges invånarantal är 10,4 miljoner och behärskar mellanstadiets matematik får då per capita till 4,3 ton (den lilla diskrepansen beror på avrundningar). Men Ekonomifakta har också en karta där dom visar per capita utsläpp i världens länder och klickar jag där får jag fram 5,9 ton för både Sverige och Portugal (det är det RK hänger upp sin kommunikation på). Jag ser då att källan här är något annat än Sveriges, EU:s och FN:s officiella statistik. Det är EDGAR en forskningsdatabas, visserligen sponsrad av EU. Den är säkert bra för sitt syfte men bygger på en annan metodik, och annan insamling av data. Jag ska inte gå in på tekniska detaljer här men den har absolut inte samma tillförlitlighet när det gäller de utvecklade industriländernas data som de länderna själva rapporterar in enligt FN-formulär.
Men framförallt om nu regeringen skulle anse att EDGAR är mer tillförlitlig än de egna myndigheterna och den officiella statistiken så borde man också ange Sveriges totala utsläpp till 60 M ton, för det gör EDGAR. Då hade redovisningen åtminstone hängt ihop. Men det gör man inte, inte heller Ekonomifakta. På mitt påpekande till RK att regeringens kommunikation bör hänga ihop och om något är osäkert så bör en regering hålla sig till sin egen officiella statistik, så blir svaret att man tycker det är bättre att göra som man gör. Ridå.
Men regeringens svartmålning är faktiskt ännu värre. Nu har COP 28 kommit igång och hela världen talar om nettonoll. Med nettonoll menas att vi inte ska släppa ut mer växthusgaser än vad som binds på jorden, till exempel i haven, i skog och mark. När man når nettonoll så ökar inte längre klimatgaserna i atmosfären. Sverige har en väldigt stor så kallad ”sänka” genom våra stora skogsarealer. Drar vi bort denna så har vi i Sverige jämfört med alla andra utvecklade länder exceptionellt låga utsläpp. År 2021 så handlade det om 0,7 ton per capita. Det är den siffran som regeringen borde kommunicera, för det är den verkliga siffran för den klimatpåverkan som gäller för Sveriges territoriella utsläpp. Men det gör man inte, varför inte?
Men det slutar inte här heller. Med de åtaganden Sverige påtagit sig gentemot EU så når vi troligen nettonoll före 2030. Men inte heller detta kommuniceras vare sig av den förra eller av den nuvarande regeringen. Istället har man, som jag utvecklat i ett tidigare inlägg, blurrat till det i Sveriges huvudmål för klimatpolitiken, där det står att Sverige ska ha nått nettonoll senast 2045. Men här definieras nettonoll som något helt annat än nettonoll, något som är betydligt lägre än nettonoll. Något helt annat än vad övriga världen nu talar om på till exempel COP 28.
Man kan fråga sig vad orsaken är, att man inte vågar säga att ända sedan 1970-talet har Sverige bedrivit en framgångsrik klimatpolitik (förutom stängda kärnkraftreaktorer) som gör att vi nu ligger längst fram i EU, ja förmodligen i hela världen. Visst, att Miljöpartiet under sin tid i regeringen ville lägga ut dimridåer över detta är förklarligt, eftersom de hela tiden behövde motivera allt tuffare åtgärder inte minst för att man också ville avveckla all kärnkraft.
Kanske bedömer man i RK att det taktiska läget är detsamma för den nuvarande regeringen, eftersom man nu har åtaganden gentemot EU som blir väldigt tuffa att genomföra, särskilt mot bakgrund av borttagen reduktionsplikt och sänkta bensinpriser. Det kan till och med bli tuffa böter om att man inte når vad som stipuleras i avtalen. Regeringen måste inte bara få med sig SD utan även sina egna väljare på den klimathandlingsplan som inte minst Romina Pourmokhtari lagt så mycket prestige i. Det kanske bedöms bäst att fortsätta dölja den verkliga, för syftet alltför positiva verkligheten.
Till sist vill jag bara påpeka att det inte är orimligt att Sverige tar på sig ett större åtagande i EU än en del andra medlemsländer. Vår sänka (för de initierade LULUCF-sektorn) är mer fördelaktig än vad den kan bli för de flesta andra. Vi har stora arealer och mycket skog, något som till exempel Nederländerna eller Danmark absolut inte kan tävla om och vi har bättre ekonomi än till exempel Rumänien och Bulgarien. Men jag har en känsla av att Sveriges förhandlare har gått med på långtgående åtaganden mot bakgrund av den förra regeringens politik med en omfattande reduktionsplikt. Det blir svårt för den nuvarande att kompensera för den. Politiken bör dock drivas igenom med öppna kort.
Vill du kolla mina siffror så är här en direktlänk till EU:s databas. Det är bara fylla i land och på vilket sätt du vill räkna utsläppen.
Christer Hallerby
- I en tidigare version angavs här 4 miljoner ton. Det är också den siffra man får för 2022 i det avbildade diagrammet. Jag har dock valt att ändra till 7 som är 2021 års siffra för att den är mer konsistent med beräkningar per capita mm som redovisas längre fram i texten. Rimligen är också 2022 års siffra här fortfarande preliminär. ↩︎
Lämna ett svar