Det svänger rejält i klimatstatisktiken. Med Naturvårdsverkets slutliga redovisning av klimatutsläppen för år 2024, så kan vi nu konstatera att Sverige som första medlemsland nått EU:s klimatmål 2050 om nettonollutsläpp. Territoriellt sett så bidrar Sverige inte längre till jordens uppvärmning. I Sverige släpper vi nu ut mindre klimatgaser än vad som sugs upp av skog och mark räknat i koldioxidekvivalenter.
Varför ser vi då inga braskande hurra i tidningarnas rubriker, varför ser vi inte en jublande klimatminister som kallar till presskonferens, varför ser vi inga djuplodande analyser om hur Sverige som första industriland nått klimatneutralitet? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag kan dock se några anledningar. För det första innebär inte detta att vi når alla våra EU-åtaganden (även om vi kommit betydligt närmare). För det andra så är Naturvårdsverket duktiga på att dölja faktum, istället för den väldigt positiva nyheten om att vi nu nått klimatneutralitet lyfter man i sitt pressmeddelande fram det mest negativa (och redan kända) att utsläppen i trafiksektorn ökade 2024 på grund av den minskade reduktionsplikten.
För det tredje så vågar man väl inte riktigt lita på Naturvårdsverkets räknenissar, för här handlar det om ”nisseri” i den högre skolan. Det handlar om hur man beräknar LULUCF (koldioxidupptaget i skog och mark) och om en med all sannolikhet gigantisk felräkning i fjor. Då redovisade man en kraftig nedrevidering av tidigare beräkningar som visade på att man tidigare överskattat detta upptag. I år gör man ”helt om marsch” och redovisar betydligt högre upptag, inte bara för i år utan även för tidsserien bakåt. Man förklarar de nya siffrorna med förbättrad återväxt och minskad avverkning. Sin egen revidering, det som skett vid skrivbordet på Naturvårdsverket inte i verkliga naturen, den låtsas man inte om. Trots att felräkningen i fjor handlar om så mycket som en fjärdedel av hela det svenska koldioxidupptaget.
Jag har i tidigare bloggare skrivit att det ska fan vara klimatminister med myndigheter som presterar så undermåliga beslutsunderlag. Detta understryks alltså med råge ytterligare en gång. Även om det denna gång går åt rätt håll. Vilken gåva till en klimatminister, 23 miljoner ton på ett bräde i ytterligare klimatsänka. Inte undra på om vederbörande tvivlar på om det verkligen är sant. Jag för min del tror dock att den här siffran är betydligt mer korrekt än fjorårets.
För det fjärde skulle ytterligare ett skäl att inte jubla vara att det skulle stärka SD:s och andra klimatskeptikers argument. Det blir lättare hävda att Sverige redan gör tillräckligt, varför lägga på svenska folket ytterligare kostnader när vi redan är klimatneutrala?
För det femte, Sverige å ena sidan och EU samt FN å den andra definierar nettonoll på olika sätt. I de nationella svenska klimatmålen så räcker det inte med att vara klimatneutral för att nå det som där definieras som nettonoll. Sverige ska inte bara vara klimatneutrala utan mer än så. Det anses kanske som förvirrande att gå ut och såga att vi nu nått nettonoll. Men så kommer det att redovisas i EU:s och i annan internationell statistik.
Låt oss titta på fakta, i nedanstående tabell har siffrorna hämtats från Naturvårdsverkets slutliga redovisning för 2024. Det är samma uppdelning av statistiken som gäller i EU och FN, i de tre sektorerna ETS, ESR och LULUCF. ETS är verksamheter som ingår i EU:s gemensamma handelssystem med utsläppsrätter, främst industri och energiproduktion. ESR är den icke handlande sektorn – jordbruk, bostäder inrikes transporter mm. LULUCF avser skog och markanvändning. Det är inom ETS och ESR som utsläppen sker. Nettot i LULUCF blir i Sverige och flera andra länder en sänka som upptar och binder koldioxid. I internationell statistik dras denna bort från utsläppen inom ETS och ESR och man får då fram ett lands nettoutsläpp.
| ETS | ESR | Brutto | LULUCF | Netto | |
| 2020 | 16,92 | 29,05 | 45,97 | -39,84 | 6,13 |
| 2021 | 18,69 | 29,02 | 47,71 | -39,85 | 7,86 |
| 2022 | 17,98 | 27,19 | 45,17 | -43,15 | 2,02 |
| 2023 | 17,58 | 26,65 | 44,23 | -46,05 | -1,82 |
| 2024 | 17,17 | 30,32 | 47,49 | -54,24 | -6,75 |
Tabellen visar utvecklingen de senaste fem åren i miljoner ton koldioxidekvivalenter. Enligt Naturvårdsverket så passerade vi alltså nettonoll redan under 2023. Det är faktiskt makalöst, både klimatdebatten och den skogspolitiska debatten har i hög grad präglats av den bild Naturvårdsverket gav när man slutredovisade klimatstatistiken för 2023 i december 2024. En alltså fullständigt felaktig bild.
Hur hänger nu detta ihop? Jo, de senaste åren har Naturvårdsverket när man slutredovisat klimatstatistiken för föregående år, vilket sker i december året efter, inte bara angett ett slutligt värde för det specifika året ifråga utan man har även reviderat värdena för tidsserien bakåt i tiden. Detta är inte något man kan följa eftersom de historiska inaktuella värden ersätts med de nya. Då kan man också som Naturvårdsverket låtsas som om ingenting hänt. För att se förändringarna måste man ha laddad ner de tidigare redovisningarna, vilket jag gjort förutom för december 2025 också för de som gjordes i december 2024 respektive 2022. Tyvärr saknar jag december 2023. Hur tidserierna sett ut vid respektive tillfälle framgår av nedanstående tabell:
SNV Publicerade data LULUFS
dec 25 dec 24 dec 22
2020 -39,84 -39,35 -41,29
2021 -39,85 -36,67 -41,71
2022 -43,15 -33,61
2023 -46,05 -31,22
2024 -54,24
Är då detta någonting att hänga upp sig på? Revideringar kan ju vara full rimliga om det handlar om metodutveckling eller nya direktiv från till exempel EU om man hur man ska smala in data och/eller räkna. Jo, för i fjor hände något. Sänkan var plötsligt betydligt lägre än den var åren tidigare. I tabellen ovan kan vi se att den var 10 miljoner ton lägre under 2023 (så som redovisats dec 24) än under 2021 (så som redovisats i dec 22). Jag och säkert många med mig har levt i den uppenbara villfarelsen att detta berodde på just metodförbättringar – att räkna LULUCF är svårt.
Men så kom då årets redovisning. För året 2023 är nu sänkan hela 15 miljoner ton högre än vad som redovisades för ett år sedan. Alltså den dramatiska försämring som i fjor redovisades för åren 2022 och 2023 finns inte längre. Detta är inget som kan förklaras med några reella förändringar i naturen. Det är på skrivborden på Naturvårdsverket det händer saker. Utan tvekan så handlar det om stora kvalitetsproblem för Naturvårdsverket som leverantör av Sveriges officiella klimatstatistik. Något som Riksrevisionen borde granska mer djupgående än vad man hittills gjort.
Till 2023 års förbättring på 15 miljoner ton så kan vi lägga till ytterligare 8 miljoner ton för 2024. En fantastisk present till miljö- och klimatministern på sammanlagt 23 miljoner ton att bokföra på rätt sida av klimatbalansräkningen.
Här har vi under ett helt år trott att ansvarslösa skogskapitalister hugger ned och granbarkborrar äter upp svensk skog och därmed också stora delar av den svenska koldioxidsänkan. Istället är det Naturvårdsverkets räknenissar som fört alla bakom ljuset.
Christer Hallerby
Lämna ett svar