Kurvan som aldrig syns i debatten – Sverige snart klimatneutralt.

Energi och klimat 4

Sverige har levt i en miljöpolitisk och medial kontext format av ett miljöpartistiskt problemformuleringsprivilegium där många fåtts att tro (inklusive politiker och opinionsbildare) att Sverige är en smutsig klimatbov och att vi måste ta till dramatiska åtgärder för att få kraftigt stigande utsläpp att minska. När det i själva verket är tvärtom, att vårt territoriella bidrag är marginellt (både absolut och relativt) och att utsläppskurvan i princip har trendat nedåt ända sedan början av 1970 – talet.

Den här falska bilden har säkert starkt bidragit till att Sverige tagit på sig ett tufft (kanske alltför tufft) åtagande inom ramen för EU:s Fit for 55, medan större klimatbovar slipper lindrigare undan. Trots detta är det inte läge att slingra sig ur. Regeringens klimathandlingsplan måste visa vägen hur vi ska uppnå våra åtaganden. EU:s klimatbygge är ett skört korthus och om någon börjar andas för hårt eller pilla på korten så riskerar det att rasa samman.

Det här är kurvan som aldrig syns, som det aldrig refereras till i svensk klimatpolitik. EU:s Fit for 55 innebär att unionen ska nå nettonoll i utsläpp av växthusgaser till atmosfären, att bli klimatneutrala, senast 2050. Kurvan visar att Sverige kan komma att nå dit redan 2026¹.

Kurvan visar nettot av Sveriges utsläpp, det vill säga det som släpps ut på svenskt territorium (plus internationellt flyg) minus det som fångas upp i skog och mark. Den streckade linjen är en framskrivning (scenario) av den troliga utvecklingen givet de politiska åtgärder som är beslutade. Här bör det genast göras en tydlig reservation för att dessa scenarier inte har uppdaterats med den sittande regeringens reducerade reduktionsplikt samt skattesänkningar på bensin och diesel. De påverkar och kan komma att skjuta kurvan något eller par år framåt i tiden.

Men det hindrar inte att Sverige är överlägset längst fram i hela EU. Endast för ett enda land till redovisar European Energy Agency (EEA) ett scenario där man passerar nollinjen innan 2050. Nämligen Finland som når dit 2040 (de har dock ett mål på 2030).

Sveriges framskjutna placering blir väldigt tydlig om man räknar ut nettoutsläppen per capita (inklusive internationellt flyg). Nedanstående tabell visar dessa i ton för 2021.

Sweden	0,7	Hungary	5,9	Latvia	7,1	Poland	10,1
Romania	3,5	France	6,0	EU 27	7,4	Netherlands	10,2
Malta	4,6	Slovenia	6,2	Austria	7,6	Estonia	11,7
Croatia	4,8	Slovakia	6,2	Denmark	8,1	Czechia	12,2
Lithuania	5,1	Norway	6,3	Finland	8,9	Ireland	14,1
Portugal	5,1	Bulgaria	6,6	Germany	9,4	Luxembourg	16,7
Spain	5,3	Italy	6,7	Belgium	9,9	Iceland	38,9
Switzerland	5,3	Greece	7,1	Cyprus	10,1

Sveriges klimatutsläpp motsvarar alltså netto 0,7 ton per capita. Närmast ligger Rumänien på 3,5 ton. Snittet i EU är 7,4.

Trots detta har Sverige tuffast möjliga åtagande när det kommer till genomförandet av EU:s klimatpolitik Fit for 55. EU:s program är fördelat på tre olika sektorer. Den första (ETS) gäller för de verksamheter som omfattas av EU:s system för utsläppshandel – industri, kraft- och värmeproduktion samt flyg. Här ska utsläppen minska med 62 procent till 2030 jämfört med 2005 års nivåer. Här finns inga nationella åtaganden utan systemet administreras av EU-kommissionen.

Den andra sektorn är ESR, där vi har utsläppen från vägtransporter, uppvärmning, arbetsmaskiner och jordbruk. Här har alla medlemsländer fått en nationell kvot för hur mycket av utsläppen som ska skäras bort till 2030. Sverige, Danmark Finland, Luxemburg och Tyskland har fått den högsta tilldelningen på 50 procent. A ”piece of cake” tyckte väl de svenska förhandlarna, eftersom Sverige redan har ett tufft nationellt mål för transportsektorn till 2030. Men Sverige kommer att få problem eftersom det viktigaste verktyget att nå det målet var världens absolut tuffaste reduktionspliktssystem för drivmedel, något som den nuvarande regeringen nu lagt i frysboxen.

Man kan fråga sig om inte Sverige i stället kraftigt borde protesterat mot den fördelningsnyckel som EU använde sig av – BNP per capita. Det är lite märkligt att det land som redan har gjort mest ska tillhöra den grupp som måste göra mest även framöver. Sverige ska ta bort ytterligare 50 procent på redan låga utsläpp medan det för ett land som Bulgarien med nio gånger så höga utsläpp per capita räcker med 10 procent. Polen som har fjorton gånger så höga utsläpp har sluppit undan med 17,7 procent.  

Men det stannar inte här för även i den så kallade LULUCF – sektorn har Sverige ett mycket tufft åtagande. LULUCF betyder Land Use and Land Uce Change and Forestry. Här finns nettot av de klimatgaser som släpps ut från eller lagras i skog och mark. Är det mer som lagras än som släpps ut så uppstår en så kallad sänka, som då kan räknas av från de övriga utsläppen. Resultatet blir det som kallas för nettoutsläpp och vid nettonoll så är ett land klimatneutralt. Sverige har en väldigt stor sänka.

År 2021 var den 43,6 miljoner ton men trenden på senare år är att den blir mindre. Sverige har dock tagit på sig att vända den trenden och inte bara det utan också att öka sänkan med nästan 10 procent fram till 2030. Det kommer inte att kunna klaras av utan drastiska åtgärder i svenskt skogsbruk, till exempel att man minskar avverkningen eller planterar enorma mängder ny skog. Inte undra på att den skogspolitiska debatten just nu går på högvarv. Och sedan får vi inte ha otur heller, höststormar och granbarkborrar kan ställa hela kalkylen på huvudet.

Men om Sveriges bidrag är marginellt och att vi redan har gjort en stor del av vår hemläxa så är EU-länderna tillsammans en av de stora utsläpparna i världen, om än inte i klass med Kina och USA. EU är också en tung politisk spelare som tagit på sig ledartröjan i det internationella klimatarbetet och därmed också har världens ögon på sig. Om EU misslyckas med sina ambitioner i Fit for 55, så skulle det höras och synas och påverka den globala utvecklingen negativt. Därför måste Sverige stå fast. Det som är gjort är gjort, lagt förhandlingskort ligger. Om någon försöker fuska eller på andra sätt komma ur knipan, så blir det bråk.

Det är heller inte bara Sverige som har tagit på sig tuffa åtagande. Tyskland kommer troligen att ha det minst lika besvärligare med att uppnå sina. Mitt tips är att några länder med Tyskland i spetsen om ett par år kommer att driva en revison av Fit for 55. Det vore inte bra. Det gör det extra viktigt att Sverige står fast. Men jag har full förståelse för att regeringens klimathandlingsplan dröjer. Det är inte lätt för klimatministern att få ihop ekvationen.

Källa både för diagram och tabell ovan är European Environment Agency (EEA). Diagrammet kan man plocka fram på:

https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/data/data-viewers/eea-greenhouse-gas-projections-data-viewer.
Data till tabellen är hämtade på:
https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/data/data-viewers/greenhouse-gases-viewer

Christer Hallerby

1. Det svenska huvudmålet för klimatpolitiken är att vi senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp till atmosfären. Men som jag skrivit tidigare så är detta mål inte definierat som ett nettonoll mål, utan mycket lägre än nettonoll. ↩︎