Beslutet i Dubai på FN:s COP 28 i december förra året om att världen ska börja röra sig bort från oljeberoendet kan vara ett av de viktigaste besluten som fattats i världshistorien. Då tänker jag inte bara på klimatet utan också på geopolitiken och stabiliteten i våra demokratiska västerländska samhällen.
Det händer att jag diskuterar med så kallade klimatskeptiker. Det skrået är dock långt ifrån enhetligt. Här finns sådana som ser klimatförändringarna som ett fantasifoster och klimatpolitiken som en komplott av miljöfundamentlister (ibland också en liberal elit), som vill hindra vanligt folk från att köra bil och grilla kött. Här finns sådana som trålar nätet efter varje motargument man kan hitta mot till exempel IPCC:s analyser och slutsatser. Men här finns också sådana som visar andra och helt korrekta siffror och kurvor än de som politikerna pekar på som underlag för sina beslut. Ibland håller jag med, ibland har jag motargument eller så drar jag helt enkelt andra slutsatser om vad som är bra för framtiden.
En förnuftig och balanserad klimatpolitik är viktig. Jordklotet håller på att värmas upp. Hur jag än vänder och vrider på det så kan jag inte komma fram till annat än att antropogena1 utsläpp av växthusgaser är en betydande del av problemet. Det framhåller jag alltid i dessa diskussioner. Men jag hävdar också att jag inte behöver klimatpolitiken för att motivera att vi ska fasa ut oljan så snart och så snabbt det överhuvudtaget är möjligt.
Oljan är giftet i dagens världsordning. Det demokratiska västs beroende av Mellersta Österns olja har skapat en geopolitisk obalans med osunda bindningar, orimliga hänsynstagande och ett tassande på tå för kränkningar av mänskliga rättigheter. Pengarna väst betalar för oljan slår också tillbaka hårt i nacken och hotar stabiliteten i våra demokratiska samhällen. Islamistiska intressen nästlar sig in i de västerländska samhällenas strukturer på alla plan. De finansierar allt från terrororganisationer till elitfotboll, köper företag, stödjer moskéer och imamer (både moderata och extrema), skolor, politik och Brödraskap. Oljan finansierar också Putins krig i Ukraina och gör att hans kriminella gäng kan behålla greppet om makten i en av världens mest anspråksfulla geopolitiska aktörer.
Oljan har stått för en av de mest barocka värdeöverföringarna i världshistorien Till en början var det västerländska oljebolag (de sju systrarna), som med hjälp av koloniala strukturer och dusörer till inhemska potentater byggde upp den fossila industrin i Mellersta Östern. Billig energi översköljde den industrialiserade västvärlden som blev allt mer beroende. När sedan oljetillgångarna efterhand nationaliserades av autokrater, sultaner, ayatollor och emirer i den islamska världen samt senare också i Ryssland av gamla KGB i kompisskap med rena banditer i Putins krets kom de stora pengaströmmarna att hamna i helt andra börser, plånböcker och bankkonton.
Inget har bidragit mer till befästa och sprida religiös ortodoxi, paternalistiska värderingar, envälde och diktatur, kvinnoförtryck, krig och terror än detta pengaflöde och nu kanaliseras alltså en del av det tillbaka för att destabilisera våra egna samhällen.
För första gången, i en slutdeklaration på en FN-klimatkonferens, kunde världens länder i december 2023 på COP 28 i Dubai, enas om att nämna det som redan från första början varit elefanten i rummet på dessa konferenser, nämligen att världen måste minska sitt beroende av fossila bränslen. Förslaget att de skulle ”fasas ut” var dock för långtgående. Men att ”röra sig bort från (transitionig away from)” kunde man till slut pränta ned i en krampaktig kompromiss.
Gott så. Formuleringen skulle kunna vara startpunkten för en av de viktigaste och mest omvälvande geopolitiska processerna i världshistorien. Om det nu blir åka av vill säga. Men motkrafterna till att det ska bli verkstad är starka och utan skrupler. Saudiarabien, Ryssland och andra oljeländer har inga som helst intentioner att låta olja ligga kvar i marken. De kommer under överskådlig tid ta upp och exportera precis så mycket olja som optimerar deras egna inkomster.
Ansvaret kommer därför att helt och hållet ligga på efterfrågesidan. Det är i världens utvecklade länder som omställningen måste ske. Rörelsen bort från det fossildrivna. Det har börjat bra i Europa. EU:s Fit for 55 innebär den mest långtgående och mest ambitiösa klimatpolitiken i världen. Men Fit for 55 är inte bara en intern EU – överenskommelse. Den utgör samtidigt strategin för hur EU (och därmed Sverige) ska nå sina åtaganden inom ramen för Parisavtalet.
Jag har varit kritiskt till Sveriges oproportionerligt orimliga åtagande inom Fit for 55. Här har alla de senast svenska regeringarna varit naiva och utan tillräckligt konsekvenstänk. Men det är inte läge att tänka om, omförhandla eller riva upp, som SD och deras ledande kandidat i EU-valet Charlie Weimer nu agiterar för. EU:s klimatpolitik är ett korthus. Om ett kort plockas bort så riskerar man att hela rasket rasar. Och om detta händer i EU så kan det få enorma följdverkningar på hela det globala förhandlingsmaskineriet. EU måste istället fortsätta och befästa den globalt ledande roll som man under Ursula von der Leyen tagit på sig.
Det är därför fullt rimligt att västvärldens demokratier, särskilt EU att gå i täten för den teknikomställning bort från det fossila som nu är på gång, framdrivit av klimatförändringarna. De geopolitiska skälen borde förstärka målmedvetenheten i detta. EU:s åtagande i Parisavtalet är viktigt för att detta ska hålla samman, inga andra länder har samma starka intresse av att det genomförs. Emirerna har inga egentliga intentioner av att sluta sälja olja så länge det finns olja kvar i marken. Och detsamma gäller Putin som är helt beroende av oljeinkomsterna. Och USA har egen olja ett tag till.
Christer Hallerby
- Av människan skapade ↩︎
Lämna ett svar