Liberalerna klarar spärren till Europaparlamentet. Med en knapp vecka kvar av valrörelsen pekar det tydligt i den riktningen. Så tydligt att jag är beredd att äta upp min hatt om den prognosen skulle vara felaktig1.
I min sammanvägning av opinionen når Liberalerna nu 4 procent. Men det är en konservativ siffra. Min modell grundar sig på instituten Verian (tidigare SIFO), Novus och Demoskop. Jag viktar sedan med en kvantitetsfaktor och en kvalitetsfaktor. Demoskop väger tungt på grund av panelens storlek, men de övriga som har en högre siffra för L har sin tyngdpunkt senare tidsmässigt. Liberalerna har alltså valvinden i ryggen.
Alla riksdagspartierna ligger över fyra procent. Troligen kommer också alla in. Några nytillskott blir det inte. Valrörelsen innebär att mindre partier får en tydligare profil till skillnad från den vanliga lunken där de stora partierna dominerar samhällsdebatten. Men jag är inte lika säker när det gäller C och KD som jag är när det gäller L. Valvinden är mer dämpad för dem och därmed är också risken att missa gränsen större. Jag berörde redan i min förra krönika Miljöpartiets fantastiska valrörelse och siffrorna står sig även in i slutskedet. Man kan till och med komma att slå rekordsiffrorna från 2019. För Moderaterna går det trögt och det verkar som att man nu i slutskedet kommit in i motvind. Både S, SD och V ser ut att göra bra resultat jämfört med valet 2019. Den stora förloraren är C oavsett om man kommer in eller ej.
Att det går framåt för L tror jag i hög grad beror på att väljarna upptäcker Liberalernas unika position som tydligt positiva till EU och som också pläderar för en fortsatt integrationsprocess. En position som kanske inte delas av alla svenskar men tillräckligt många som gärna markerar detta genom att rösta på L. I det här valet tyngs partiet heller inte av vägvalskonvulsioner. Även om jag hört och läst en del som inte röstar på L på grund av samarbetet med SD i regeringsunderlaget här hemma. I EU-parlament är det dock inte aktuellt att närma sig nationalisthögern. Där har partiets toppkandidat Karin Karlsbro varit tydlig.
Själv har jag förtidsröstat och kryssat just Karlsbro. Jag har dock imponerats en hel del av Anna Maria Corazza Bildt. Hon har kommit in med starkt engagemang i valrörelsen och gett energi till ett trött parti. Hon är fantastisk som kampanjpolitiker. Vem som till slut tar platsen, Karlsbro eller Corazza Bildt ska jag låta vara osagt. Jag hoppas dock oavsett vilket, att vi får se mer av Corazza Bildt i Liberalerna, att EU-valet inte är ett ”one night stand” utan början på en längre relation. Hennes liberala värderingar är otvetydiga.
Är det någon som står i valet och kvalet och vill veta varför jag kryssat Karin Karlsbro så försök nå mig via mejl eller mobil. Men det är mellan henne och Corazza Bildt det kommer att stå. En röst på någon annan på valsedeln kommer att vara en förlorad röst i avgörandet av vem som till slut kommer att representera Liberalerna i EU-parlamentet.
Christer Hallerby
- Brasklapp: Detta ska inte tolkas bokstavligt utan mer bildligt som att jag är väldigt säker. Det är också ett löfte som saknar validitet, eftersom jag inte äger en hatt. ↩︎
Lämna ett svar