Gapet mellan blocken fortsätter att växa till oppositionens fördel. Det är drygt tre månader kvar till valet och det är katastrof för Ulf Kristerssons sida politiken. Men Socialdemokraterna, liksom Centern, backade i juni. Istället är det är Miljöpartiet och Vänstern som stärker ställningarna. Det kan ge Magdalena Andersson trovärdighetsproblem när hon säger att hon vill ha en regering med tyngdpunkt i mitten. Det skulle till och med kunna vara det som till slut skrämmer väljare över blockgränsen. För lockas verkar de inte göra hur mycket Kristersson et consortes än frestar med tillfälliga skattesänkningar.
Miljöpartiet noteras för sin högsta siffra under hela mandatperioden (7,4 procent), vilket också är klart över valresultatet från 2022 på 5,1 procent. Även Vänsterpartiets siffra är förhållandevis hög även om det finns högre siffror tidigare i mandatperioden. Men det var ett par år sedan och även V ligger med 8,1 procent klart över valresultatet. Socialdemokraterna tappar och det är uppenbart att det pågår en strömning från partiet vänsterut. Det kan ses som en tydlig markering mot Magdalena Andersson höger/mitten – lutade strategi. Centern verkar tappa momentum och den uppåtgående trenden ser ut att vara bruten – se nedan. Tyngdpunkten hos de röd/gröna förflyttas vänsterut.
På Kristerssons sida politiken så backar SD för femte månaden i rad. Man toppade senast på 21,7 procent (december) men är nu ner på 19,3. Man är fortfarande dock klart större än M som verkar stagnerat på nivån runt 17,5 procent. KD noterar sin högsta siffra under mandatperioden och ligger nu i nivå med valresultatet på 5,3 procent. Liberalerna backar till 2,4 procent, vilket framförallt beror på att Demoskop fortsätter korrigera sin glädjesiffra på 4,5 procent från i mars. Men även de övriga instituten i min sammanvägning redovisar minskningar. Nu återstår det inte mycket av den boost som partiet fick efter det dramatiska strategiskiftet att omfamna SD både bokstavligt och bildligt.
En notering som möjligen också kan vara av intresse är att M och S nu tillsammans ligger under 50 procent. Valrörelser brukar innebära att mindre partier får ökad uppmärksamhet och därmed ökar på de störres bekostnad.
Nedanstående trenddiagram visar tydligt att mest stabilt det senaste året har det varit för M. Jag gissar att det är en klen tröst. För övriga partier ser vi större rörelser. SD:s nedåtgående trend är tydlig, precis som KD:s uppåtgående. Det går inte snabbt uppåt för KD, ett par tiondelar varje månad, men trenden ser ut att hålla i sig. På den röd/gröna sidan ser vi också tydligt hur S förlorar väljare vänsterut till MP och V. Det stora frågetecknet är C, som ett tag befunnit sig i en uppåtgående trend, men som backar den här månaden. Vi får se om det är en tillfällig svacka.
Den trend som är absolut tydligast just nu är att klyftan mellan blocken ökar. Det är rent av sensationellt mycket, hela tre procentenheter de senaste två månaderna.
Jag vet inte riktigt om jag själv tror på det här. Det förklaras inte riktigt av att endast titta på utvecklingen för de enskilda partierna. ”Soffan” spelar naturligtvis in. Övriga partier ökar något den här månaden. Kan det ligga något i ”skrönan” om Medborgerlig Samlings sympatisörer som strömmade över till L efter marsbeslutet? Och i så fall nu strömmar tillbaka.
Jag reserverar mig alltså för att gapet nu är något överdrivet. Men utan tvekan finns det där och det är stort. Jag har tidigare hävdat och återupprepar att det bör vara näst intill ointagligt för Kristerssons sida politiken.
Moderaterna har gjort vad de kunnat. De har levererat vad moderata väljare brukar vilja ha. Försvar, hårdare straff, skattesänkningar. Ändå så lyfter det inte för Kristersson. Inte ens när SD backar, så går det framåt för M. Istället är det KD som står där med håven. Kristerssons ledarskap förefaller vid sidan av Busch att vara både kraft- och inspirationslöst. Var är visionen och var är framtiden i Kristerssons budskap vid sidan av försvars- och säkerhetspolitiken.
Kan det också vara så att Kristersson överlevererat i många moderaters ögon. Inom EU är Sverige ledande i den frugala krets som samlas för att markera återhållsamhet och sparsamhet inför EU:s stundande budgetprocess. Just det frugala har ju också under lång tid varit Moderaternas signum i inrikespolitiken. Men i år har man verkligen sprätt i väg pengarna. Det är motiverat för att stimulera konsumtionen och få fart på konjunkturen, påstår Finansministern. Därför är allt spenderande också tillfälligt. Det ska upphöra mot slutet av året. Timingen med valet är en ren tillfällighet påstår Finansministern. Hon kan ju inte påverka att det är just nu inför valrörelsen som det behövs konjunkturstimulanser.
Men det hushållen fått nu, det har de fått. Det är bara tacka och ta emot för väljarna. Inget som de behöver rösta för eller emot på valdagen. Då är det framtiden det handlar om. Då måste balansen i budgeten återställas och lånandet upphöra. I själva verket går Moderaterna till val på en kostnadschock mot slutet av året. Då ska matmomsen höjas igen, undantagen från EU när det gäller bränsleskatterna upphör, kollektivtrafikavgifterna ska höjas igen.
Men vilka av de andra partierna får man då med sig? Socialdemokraterna kanske. Men de andra partierna, i vanliga fall mer populistiska än Moderaterna, kan skära pipor i vassen och de har redan börjat. På en fråga på presskonferensen där matmomsen presenterades om vilka som ska våga ta initiativ till höjningen igen när det blir dags, så teaterviskade Jimmie Åkesson ”inte vi i alla fall”. Johan Britz har satt Liberalerna i pant för att de låga bränslekostnaderna ska bestå. I en radiointervju sa han att om Irankrisen och det höga oljepriset består och EU-undantaget går ut, så ska vi ändå fixa det här på något sätt. Miljöpartiet vill ha ett permanent stöd till kollektivtrafiken. Och så här kommer det att fortsätta och eskalera under valrörelsen.
Moderaterna har öppnat slussarna. Vi lånar till konsumtion. Efter att stödet till kollektivtrafiken presenterats så gick topplocket på Svenska Dagbladets ledarskribent Mattias Svensson: ”ett förslag som hämtat från en valfläskmanual i valfri bananrepublik”.
Moderater känner inte längre igen Moderaterna. Det är nog där grunden till partiets problem ligger. De är i grunden frugala och har lättare att svälja en retorik från Anders Borg, som hade svårt för att låna ens till investeringar. Valfläsk förklätt till konjunkturstimulanser för lånade pengar är tufft att ta in för en återhållsam konservativ. Kristersson och Svantesson är på väg att förlora förtroendet i breda kretsar av sitt eget parti. De flesta moderater kommer nog att rösta Moderat ändå, men ett parti med bristande internt självförtroende och utan framtidsvisioner lockar knappast några nya väljare. De väljare som trots allt gillar hela det tillfälliga stimulanspaketet och vill ha prissänkningarna kvar gör bäst i att rösta på något av de mer populistiska partierna som vill permanenta åtgärderna. Att som M gå till val på en kostnadschock för hushållen några månader efter valdagen, kommer inte att visa sig var någon framgångsmodell. Tro mig.
Christer Hallerby
2026-06-03
Lämna ett svar