Samtal om strategi och vägval mellan liberalpartisten och folkpartisten.

Äntligen ägnar sig Liberalerna åt framtiden. Projekt Selma är välkommet även om jag i grunden är skeptisk till grandiosa samhällsvisioner. Med Selma verkar man vilja lyfta blicken över nästa valrörelse och undvika att fastna i diskussioner om strategi och vägval. Men låter detta sig göras? Klyftan är fortfarande djup när det gäller den framtida kursen och det finns knutar på strategiska ställen som måste lösas upp inför nästa val – vare sig man vill ta tag i dem eller inte.

Jag bjöd in två långvariga medlemmar till ett sansat samtal om det korta perspektivet fram till nästa valrörelse. Två tydliga liberaler men med väldigt olika ingångsvärden och utgångar när det gäller strategi och vägval. Jag kallar dem för liberalpartisten (LP) och folkpartisten (FP). Jag tog samtalsledarens roll, mina frågor och inpass är i kursiv text.

Hur röstade ni i förra riksdagsvalet?

LP: Liberalerna.
FP: Liberalerna, med tvekan.

Kommer ni att rösta på samma sätt i nästa val?

LP: Ja, förhoppningsvis. Men det förutsätter att man tydligt stödjer en borgerlig regering. Skulle man öppna för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister igen, så lägger jag troligen min röst på Moderaterna istället.  

FP: Jag är fortsatt tveksam. Jag kan absolut inte tänka mig Jimmie Åkesson och andra sverigedemokrater som statsråd. Den gränsen måste hållas. Jag vill också se att Liberalerna nu distanserar sig från Sverigedemokraterna och tydligt tar ställning mot några av de SD-förslag som bereds i Regeringskansliet – angiverilag, tolkavgifter och tiggeriförbud.

Hur ser ni på den sittande regeringens prestationer så här långt?

LP: Det går bra. Man måste förstå att vi inte har ett ideologiskt samarbete med SD. Vi är väldigt olika partier. Vi har ett samarbete i sakfrågor. Det här är något vi gör för Sveriges bästa och det finns mycket som måste repareras. Nu är vi på rätt kurs igen när det gäller ekonomin. Vi har lagt grunden för en ny energipolitik med ny kärnkraft. Vi har städat undan flera av MP:s värsta överdrifter i klimat- och miljöpolitiken. Vi lagstiftar i snabb takt när det gäller gängkriminaliteten. Skjutningarna går också ned.

FP: Det är bedrövligt. Man måste förstå vad det här gör med hela samhällsandan och sätta Sverige i ett internationellt, europeiskt perspektiv. Vi har en högernationalistisk våg med partier som själva betecknar sig som illiberala. Deras mål, även om en del nu lärt sig uppträda taktiskt, ta det steg för steg, är att långsiktigt kasta den liberala demokratin över ända, göra sina nationer etniskt och kulturellt så homogena som möjligt. För SD är svenskheten normerande i allt de gör. Det kommer alltid att gå att göra Sverige lite svenskare. Det kommer aldrig att ta slut. Och nu har Liberalerna tyvärr blivit dörrmatta och möjliggörare av den utvecklingen.

OK, om vi tittar framåt. Du (FP) nämnde ju det här med tolkavgifter, informationsplikten och tiggeriförbudet. Det är kanske inga större frågor om man jämför med ekonomi, energi och kriminalitet?

FP: Men det handlar ju om att göra avkall på flera av rättsstatens principer, på mänskliga rättigheter. Det är både stort och grovt. Det handlar om att människor ska behandlas olika beroende på etnicitet och härkomst. Det är ju fråga om att göra Sverige djävligare att leva och vistas i för alla icke-svenskar.

LP: Jag tycker vi kan det lugnt här. Det finns ännu inga färdiga regeringsförslag, nu har vi utredningar som ska remissas och sedan får vi diskutera. Jag tycker det finns nyanser i de här frågorna. Det finns principiella problem med förslagen – ja. Och jag tror inte heller på att lägga ett ansvar på enskilda läkares eller lärares axlar. Men det är inte heller rimligt att vi underlättar för ett skuggsamhälle med personer som inte har rätt att vistas här.

FP: Men vi måste ju inse att Liberalerna riskerar blir SD:s nyttiga idioter här. De kommer ju aldrig att ge sig. När de har fått igenom det här i någon form, så kommer de igen. Med skarpare förslag, med nya förslag.

LP: Jo, vi ska använda liberala glasögon. Det finns problem med att människor vistas i landet illegalt år efter år, att familjer från öst kommer hit och försörjer sig på tiggeri. Jag vill i alla fall inte utesluta att regeringen kan hitta godtagbara kompromisser här.

Om vi ser fram mot valrörelsen, valet och nästa mandatperiod. Det är väl ganska tydligt att en förutsättning för en fortsättning för den borgerliga regeringen är att SD släpps in och att Jimmie Åkesson blir statsråd.

FP: Vi har redan gått över en röd linje i och med regeringssamarbetet. Vi kan inte gå över en till och ta in dem i regeringen också. Dessutom har vi landsmötesbeslut på att inte sitta i samma regering som SD.

LP: Ständigt dessa röda linjer! En partiledning måste ha flexibilitet. Vi går till val på en politik som vi gemensamt bestämt. Sedan måste partiledningen ha mandat att i förhandlingar hitta en lösning där vi får största möjliga genomslag för den politiken. Det förtroendet måste vi ha. För övrigt gäller ett landsmötesbeslut bara tills det har fattats ett nytt landsmötesbeslut.

Så du (LP) utesluter inte en regering med SD efter nästa val.

LP: Självfallet kan vi inte gå med på vad som helst politiskt. Men jag tror att tillsammans med M och KD kan vi stå emot. Vi ska gå till val på vår politik. Inte på några röda linjer. Och sedan får vi förhandla.

Men blir det inte bökigt att kalla in ett landsmöte mitt i en regeringsförhandling? Och Johan Pehrson sa ju i SvT:s 30 minuter att om SD fortsätter kräva ministerposter så får det bli en regering på ett annat sätt.

LP: Johan sa väl så för att det är vad han måste säga. Det är ju partiets politik. Men jag står fast vid att det är en orimlig låsning. Då riskerar vi att få Magdalena Andersson som statsminister även vid en borgerlig majoritet. Det vore helt orimligt och något som väljarna aldrig kommer att förlåta oss. Vi har ett Landsmöte före valet. Vi måste sopa bort alla röda linjer redan då.

FP: Det vore det värsta som kan hända. Då slår vi in på en farlig väg för demokratin och för Sverige.

Hur då? Vad menar du med farlig väg?

FP:  Vi har en politisk polarisering som pågår i hela det demokratiska väst. I USA med sitt tvåpartisystem så tar flyglarna i både Republikanerna och i Demokraterna över. Alla nyanser i politiken försvinner, allt blir svart eller vitt. Nästa gång blir det väl högernationalism mot wokesocialism. Då blir det inget syre kvar alls för några liberaler – inte i något av partierna. Vi ser samma utveckling i flerpartisystemen i Västeuropa – flyglarna tar över. Mitten försvagas. När inte mitten håller ut så bryts samhället itu.  I förlängningen innebär detta brutala regeringsskiften där vi går från den ena extrempolitiken till den andra. Det blir ingen kontinuitet alls, vaken i den nationella politiken eller i det internationella samarbetet. Den regelbaserade världsordningen kommer att slitas sönder helt och hållet. Som liberaler är det vår uppgift att se till att mitten hela tiden är större än flyglarna, att ytterkantspartierna hålls kort.

LP: Jag ser det ur ett annat perspektiv. Höger/vänster skalan spelar fortfarande en stor roll. Inte minst i Sverige. I riksdagen kan röstprotokollen i de flesta frågor sorteras från höger till vänster. Visst S är inne i en anpassningsprocess när det gäller migrations- och rättspolitiken men står fortfarande klart till vänster om Moderaterna i princip i alla frågor och Liberalerna står klart närmare Moderaterna än Socialdemokraterna.

OK, om ni konkluderar det ni sagt hur bör då Liberalerna agera den närmast tiden

LP: Vi har en borgerlig regering som har börjat få Sverige på rätt väg. Vi ska fortsätta jobba på i regeringen och få igenom så mycket liberal politik som möjligt. Vi bör gå till val på en borgerlig regering även nästa mandatperiod. Är vi tydliga med detta så kommer vi att klara fyra-procentspärren. Landsmötet bör slå fast den målsättningen samtidigt som man uttrycker sitt förtroende för partiledningen och ger den ett flexibelt förhandlingsmandat där syftet är att få igenom så mycket liberal politik som möjligt.

FP: Vi bör först och främst inleda en hög nivå – dialog med Centerpartiet med fokus på en strategi för att stärka mitten. Om detta resulterar i något vettigt så kanske vi rent av kan agera brobyggare mellan M och S efter valet och få till en regering med tyngdpunkt i den politiska mitten. Vi måste också utveckla vår politik, ha minst ett par tre politikområden där vi är unika, särskiljer oss från övriga partier.

Christer Hallerby