(Sedan artikeln skrevs så har parlamentet den 29 november godkänt kommissionen i dess helhet, så att den ska kunna börja arbeta den 1 december)
Det blir sannolikt fem liberaler i den nya EU-kommissionen. Men Sveriges kandidat som miljökommissionär moderaten Jessika Roswall hängde löst ett tag efter ett mindre lyckat framträdande under parlamentets utfrågning av den nya kommissionen.
Parlamentets utfrågning av de föreslagna kommissionärerna är nu avslutade. För de flesta kom det också snabba godkännande. Men nu drar det ut på tiden. Ingen av de fem vice-presidenterna – de tyngsta kommissionärerna som ska samordna arbetet under von der Leyen har fått klartecken. Enligt mediauppgifter finns det frågetecken främst kring Spaniens Ribera och Italiens Fitto. De två liberalerna i den här gruppen (se nedan) lär dock klara sig. Det finns också frågetecken kvar kring Ungerns Várhelyi. Hans portfölj är dock inte särskilt tungviktig.
Utfrågningarna ägde rum i skuggan av presidentvalet i USA och åtminstone i svenska media har processen i Bryssel getts ett anmärkningsvärt litet utrymme. Nu pågår kohandel mellan partigrupperna och vi får se om parlamentet även i år väljer att skicka hem någon av de nominerade kommissionärerna. Troligast är dock att man till slut kommer överens. Omvärldsläget är sådant att de flesta är angelägna om att det nya kommissionen ska kunna börja jobba den 1 december, vilket är von der Leyens plan.
Trots stora högernationalistiska framgångar i EU-valet i juni, inte minst i EU:s kärnländer, lyckades EPP (konservativa/kristdemokratiska gruppen), Renew (liberala gruppen) och S&D (gruppen socialister och demokrater) säkra en majoritet i den politiska mitten. Den konstellationen fördelade sedan snabbt också EU:s topposter mellan sig. Däribland EPP:s Ursula von der Leyen som kommissionens ordförande och Renews Kaja Kallas som utrikeskommissionär. Senare fördelade man också de tunga presidieposterna i parlamentets utskott. Det har jag skrivit om, särskilt utfallet för Liberalerna, i en tidigare blogg.
Övriga nomineringar till kommissionsledamöter förfogar dock inte parlamentet över. Här är det medlemsländernas regeringar som har initiativet. Parlamentet har dock makten att godkänna / inte godkänna de som föreslagits. Jag har tidigare uttryckt en oro för att Liberalerna skulle tappa mark i den nya kommissionen, eftersom Liberalerna tryckts tillbaka inrikespolitiskt i flera av medlemsländerna. Så blev det inte, Liberalernas partigrupp Renew får fem poster i den nya kommissionen, lika många som förra mandatperioden. Det är sedan kommissionens ordförande som fördelar portföljerna och även där har utfallet blivit hyfsat. Med utrikeskommissionären så blir det två vice-presidenter – de tyngsta positionerna i kommissionen. Vice-presidenterna formar ett sorts ”inre kabinett” och det är till dem som de övriga kommissionärerna rapporterar.
De liberala kommissionärerna är:
Kaja Kallas som tar den tunga posten som utrikeskommissionär. Det stod som sagt klart redan i vändan med topposterna. Men hon behöver också få ett godkännande av parlamentet (i motsats till von der Leyen). Kallas har tidigare varit statsminister i Estland.
Fransmannen Stéphane Séjourné som blir Kommissionär för Välstånd och Industriell Strategi. Blev sent nominerad som ersättare för tidigare inremarknadskommissionären Thierry Breton som lämnade med buller och bång i början av processen – dålig personkemi med von der Leyen. Séjourné står nära Macron och har en tung meritlista som tidigare utrikesminister, MEP och ordförande i Renew-gruppen samt generalsekreterare i Renaissance. Nu får han det tunga ansvaret för att ta fram en konkurrenskraftig strategi för EU:s industriella utveckling samt utvecklingen av den inre marknaden. Det bli väl i huvudsakligen hans knä som Mario Draghis uppmärksammade rapport om Europas framtida konkurrenskraft landar.
Michael McGrath från Irland och liberala Fianna Fáil blir kommissionär för Democracy, Justice, and the Rule of Law. Han har varit MP sedan 2007 och medlem av den irländska regeringen sedan 2020 – senast som finansminister. I hans portfölj ingår frågor som rör rättsstaten och intressant i hans uppdragsbeskrivning från van der Leyen är att ta fram en ny ”European Democracy Shield”.
Marta Kos från Slovenien får ta hand om utvidgningsportföljen (enlargement). Hennes huvudsakliga bakgrund är journalist och diplomat. På senare år har hon varit konsult och enligt uppgift också representerat svenska KREAB i Bryssel. Enligt egna uppgifter i parlamentsförhören har dock inkomsterna från konsulteriet varit marginella. I hennes politiska bakgrund finns att hon varit vice ordförande i social-liberala ”Freedom Movement” som också är det ledande regeringspartiet i Slovenien. Nu blir hon ansvarig för förhandlingarna med EU:s kandidatländer Gerogien, Moldavien och Ukraina.
Hadja Lahbib från Belgien blir Kommissionär för Beredskap, Krishantering och även ”Equality”. Hon har en bakgrund som i Belgien välkänd journalist och nyhetsankare och har bara några få års erfarenhet av att vara i politiken men då direkt på toppnivå, som utrikesminister. Beredskapsfrågorna växer naturligtvis även i EU på grund av den internationella utvecklingen. ”Equality – portföljen” innehåller bland annat jämställdhet och minoritetsfrågor.
——–
Sverige hade alltså nominerat tidigare EU – ministern Jessika Roswall. Hon tilldelades miljö-portföljen av von der Leyen. Nu är inte miljöportföljen så tung som den en gång var, till exempel när Margot Wallström var kommissionär. De alltmer dominerande klimatfrågorna ligger i en egen portfölj som nederländaren Wopke Hoekstra övertog 2023 och han kommer att vara fortsatt ansvarig även denna mandatperiod.
Både Roswall och Hoekstra ska också primärt rapportera till Teresa Ribera som är föreslagen vice president i kommissionen och med ett övergripande ansvar för bland annat ”European Green Deal”. Hon har arbetat med miljö- och klimatfrågor i det spanska Regeringskansliet i 20 år, som tjänsteman, statssekreterare och minister. Hon är en profilerad politiker från det regerande socialistpartiet och med stor erfarenhet av internationella förhandlingar. Även Hoekstra har en diger CV med Shell, McKinsey och nederländska regeringen. Roswall framstår, trots mogen ålder, som junioren i sammanhanget och dessutom utan erfarenhet från sakområdet.
Roswalls ställning stärktes inte heller av sitt framträdande under utskottsförhöret – det var för att använda skånska – lite tafatt – och hon verkade inte alls bekväm med vare sig sitt ansvarsområde eller med sammanhanget. Det går att se utfrågningen i efterhand här.
Utskottet var heller inte nöjt och hon blev inte som alla andra kommissionärer in spe, som framträtt före henne, godkänd direkt. I själva verket krävdes det förhandlingar mellan partigrupperna EPP (som ju Moderaterna tillhör) och Renew för att få fram ett godkännande. EPP tog i princip liberalen Hadja Lahbib som gisslan för att byta ut ett godkännande för henne mot att Renew godkände Roswall. Att det gick till på det sättet har bekräftats av Renews ledamot i utskottet Pascal Canfin för Politico.
Vi får se Roswall kanske växer till sig men jag förstår nu Ulf Kristerssons ilska när Tobias Billström tackade nej till att bli Sveriges kommissionär. Det krävs personer av hans kaliber och erfarenhet för att man ska få en tung post och inflytande i kommissionen. Det är ett svaghetstecken att Moderaterna inte lyckades skaka fram ett starkare namn när man nu för första gången i historien skulle tillsätta en den svenska kommissionären.
Christer Hallerby
Lämna ett svar