Väljaropinionen i april 2016

Fortfarande står sig de trender som etablerades i och med migrationsöverenskommelsen i oktober förra året. En positiv utveckling för Moderaterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet medan det är negativt för Sverigedemokraterna. Den avtagande styrkan är dock påtaglig, S står kvar på 25,3%. Medan förändringarna för M och V nu handlar om enstaka tiondelar. Sd tappar för femte månaden i följd och är nu nere på 18,8%. Den mest anmärkningsvärda förändringen i övrigt är att C återhämtar sig något från föregående månads tapp och ligger nu på 6,7% Alliansen är fortfarande största blocket och gapet till de rödgröna är 2%

Poll of polls april 16

Under perioden hamnade miljöpartiet i en kris som började rullas upp den 14:e då det avslöjades att bostadsminister Mehmet Kaplan ätit middag i olämpligt sällskap. Efter en miserabel krishantering tvingades han avgå några dagar senare den 18:e.  Sedan kom händelserna slag i slag, krishanteringen blev inte bättre och bägge språkrören gick till slut ut och sa att de ställer sina platser till förfogande på stämma i maj även om de själva avser kandidera igen.  Det är väl ganska troligt att dessa händelser kommer att prägla opinionsutvecklingen åtminstone den närmaste tiden och åtminstone för miljöpartiet. Men aprilsiffrorna har inte berörts på något uppenbart sätt. Miljöpartiets kris skulle också kunna smitta av sig på regeringen totalt och då även drabba S. I så fall kan det bli en större dynamik i siffrorna totalt genom att krisen ersätter eller kompletterar migrationsöverenskommelsen även som långsiktig trendpåverkare.

Ett parti som också skulle behöva krishantering är Liberalerna, inte för att det är något ras i opinionen eller för att ledningen gjort bort sig. Utan för att det är så påtagligt händelsefattigt. Siffrorna är märkvärdigt stabila månad efter månad – rör sig mellan 4,9 och 5,8 procent. Ledningen tycks anse att framgångsreceptet ligger i stabilitet och förutsägbarhet. Gamla käpphästar upprepas i det oändliga. När det som istället skulle behövas är överraskningar, något som får väljaropinionen att höja på ögonbrynen.

Ett typiskt exempel var presentationen av den ekonomiska vårmotionen. Det Jan Björklund fokuserade på var försvaret av Gotland och fler poliser. Den del av det liberala arvet som främst lyfts fram är nattväktarstaten – medan både marknadsliberalen och socialliberalen får gå till texterna för att hitta något att glädjas åt.

Christer Hallerby