Väljaropinionen augusti 2016

Det är inga dramatiska förändringar som skett i väljaropinionen över sommaren. Alliansen har fortfarande runt tre procents övertag över de rödgröna. Men för enskilda partier finns det ändå några anmärkningsvärda resultat att peka på.

Väljaropinionen aug 16

Läget för partierna

Centern och Vänsterpartiet är just nu vinnare inom respektive block. Bägge noterar i augusti sina hösta siffror hittills under mandatperioden. Mest anmärkningsvärt är dock att Miljöpartiet nu ligger under fyraprocent-spärren. Partiets genomklappning är den starkaste och tydligaste trenden i svensk politik på senare år vid sidan av Sverigedemokraternas genombrott. I Juni 2014 strax före EU – valet nådde man sin opinionsmässiga topp på drygt 12 procent, sedan dess har det gått utför.

Moderaterna vann ett par procentenheter på opinionsutvecklingen efter migrationsöverenskommelsen och tycks befästa en nivå på drygt 24 procent. Det har varit stabilt sedan februari. Socialdemokraterna behåller positionen som största parti och är också stabila kring 25 procent. Sd verkar även de, efter vändningen nedåt i samband med överenskommelsen, nått en stabil nivå på drygt 18 procent – fortfarande klart mycket högre än valresultatet.

Sommaren ser inte ut att ha varit bra för Jan Björklund, från 5,6 procent i maj till 4,8 i augusti. Å andra sidan har Liberalerna det senaste året hela tiden pendlat inom intervallet 4,8 – 5,8. Först när vi får ett resultat som bryter igenom – uppåt eller nedåt – finns en indikation på att något intressant är på väg att hända med Liberalernas siffror.

Särskilt om Miljöpartiet

Förtroendet för Miljöpartiet byggdes i hög grad upp av de tidigare språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. När de i maj 2011 lämnade över till Åsa Romson och Gustav Fridolin låg partiet stabilt kring nio procent. Sedan låg man länge kvar på denna nivå även efter skiftet av språkrör för att ta ett skutt upp under EU-valrörelsen. Men när de nya språkrören första gången prövades på allvar i inrikespolitiken i valrörelsen 2014 kom genomklappningen. Valresultatet stannade på 6,9 procent – en tillbakagång även i förhållande till de 7,3 procent Wetterstrand och Eriksson nådde 2010. Sedan regeringsskiftet har besvikelser och brustna förväntningar spätt på den nedåtgående trenden. Och nu landar man alltså på 3,9 procent. Frågan är om partiet nu nått botten eller om trenden nedåt kommer att fortsätta.

Om hur trender skapas och förstärks

Vad är det egentligen som orsakar rörelser i väljaropinionen, vad det är som sätter igång mer långsiktiga förändringstrender? Vi vet att valrörelser gör det. Det är då politikerna blir riktigt synliga och prövade av allmänheten. Vissa ändrar sina preferenser, osäkra tar ställning och en del ska rösta för första gången. Ofta är det så att partier som vinner stöd under en valrörelse fortsätter att gå upp också under en period efter valet. Och vice versa, har det gått dåligt i valet så fortsätter nedgången även efter valet.

Men det är svårt att renodla en utveckling som startas i en valrörelse från händelser som sker efter ett val. För att det ska bli riktigt starka rörelser krävs flera samverkande faktorer. För Miljöpartiet är det säkert så att många väljare började bli skeptiska redan under valrörelsen men ändå valde att lägga sin röst på partiet. De stärktes i sina tvivel när de sedan såg och upplevde att Fridolin och Romson hade svårt att leverera som statsråd. I takt med de politiska misslyckandena lämnade fler och fler partiet. Det är svårt att bryta en negativ trend, ännu svårare blir det när väljarnas intryck hela tiden förstärks av nya händelser. På motsvarande sätt, fast tvärtom, la Sverigedemokraterna grunden för sin uppgång i valrörelsen. Alla som ansåg Sd:s bild av en misslyckad integrations- och migrationspolitik som riktig, var inte beredda att redan då lägga sin röst på partiet. När flyktingkrisen sedan rullades upp och bilden av kaos i Europa blev skarpare blev fler beredda att aktivt ta steget att också stödja Sd som parti.

Om vi säkert kan säga att valrörelser utlöser nya trender i opinionen, så är det svårare att definiera trendskapande händelser under mandatperioderna. Sedan valet 2014 går det endast att identifiera en sådan händelse. Det är den migrationspolitiska överenskommelsen i oktober 2015. Den var positiv för moderaterna och vänsterpartiet som båda stärkt sin ställning. Den var positiv för socialdemokraterna som fick stopp på raset i opinionen. Möjligen kan också en del av Centerpartiets uppgång förklaras med partiets ställningstaganden i samband med överenskommelsen, även om de opinionsmässiga effekterna i så fall var något fördröjda i förhållande till utvecklingen i övriga partier. Vidare satte överenskommelsen stopp för Sverigedemokraternas uppåtgående trend och spädde säkert på Miljöpartiets nedgång.

Valet 2018

Det är nu mindre än två år kvar till valet. Om ingen ny större trendskapande händelse inträffar är det mycket som tyder på att det kommer att se ut ungefär som idag när valrörelsen drar igång efter sommaren 2018. Men vi har några trender som fortfarande lever. Där vi har en del kraft kvar från förra valrörelsen och från migrationsöverenskommelsen. Miljöpartiets nedgång är ännu inte bruten. Centerpartiet och Vänsterpartiet stärker sina siffror om än i maklig takt.

Christer Hallerby

 

 

FacebookTwitterLinkedInTumblrGoogle+EmailPrint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *