Lagförslaget om tillfälliga uppehållstillstånd är riktigt dålig politik.

Regeringen bör dra tillbaka lagförslaget om att göra tillfälliga uppehållstillstånd till huvudregel i flyktingmottagandet.  Kritiken från remissinstanserna är omfattande. Det är inte bara ideella organisationer som är negativa utan även de viktigaste myndigheterna Arbetsförmedlingen och Migrationsverket har tunga invändningar.

Det här är ett riktigt dåligt förslag. Det skadeskjuter etableringsreformen. Det försämrar integrationen. Det orsakar onödigt lidande för många skyddsbehövande. Det komplicerar tillståndshanteringen. Det kostar pengar. Det ökar byråkratin.  Det skapar sociala problem.

Särskilt beklagligt är att Liberalerna drivit på för att få till den här förändringen. På DN Debatt för drygt ett år sedan förslog partiet en modell med tillfälliga uppehållstillstånd som skulle övergå till permanenta när en person kunde försörja sig själv. Man motiverade förslaget helt ogenerat med att det skulle få integrationen att fungera bättre. Med detta ställningstagande i ryggen var det lätt för partiet att ingå den uppgörelse med regeringen som är bakgrunden till det aktuella lagförslaget. Det skulle vara intressant att veta om artikelförfattarna Jan Björklund, Gulan Avci, Roger Haddad och Robert Hannah står fast vid att tillfälliga tillstånd förbättrar integrationen, efter att ha läst Arbetsförmedlingens remissvar och analys av hur lagförslaget påverkar etableringsreformen.

Jag tillhör inte dem som tror att det i nuvarande situation är möjligt med öppna gränser, att ta mot alla skyddsbehövande som vill till Sverige. Jag tycker det är rimligt att diskutera volymer och att kräva av andra länder att även de ska ta sitt ansvar. Men jag är absolut mot att använda integrationspolitiken som ett verktyg i migrationspolitiken, att vi genom att försämra integrationen ska göra det mindre attraktivt att komma hit.

Permanenta uppehållstillstånd är en viktig utgångspunkt i den etableringsreform som genomfördes 2010. I princip sluter nyanlända ett avtal med staten (Arbetsförmedlingen) att delta i etableringsinsatser i enlighet med en plan som utformas individuellt. Det handlar om att lära sig svenska, komplettera utbildning, genomgå arbetsmarknadsinsatser för att bli anställningsbar. Målet är att så snabbt som möjligt komma i arbete eller i studiemedelsberättigad utbildning. Etableringsersättningen utgår när man deltar i de aktiviteter som föreskrivs i planen.

Det är helt orimligt att tänka sig meningsfulla etableringsinsatser för en person som fått ett tillfälligt uppehållstillstånd på ett år, vilket sannolikt kommer att gälla för de flesta när lagförslaget gått igenom. Etableringsplanen är tänkt att i normalfallet vara i en period på två år. För den här gruppen kommer nu planen att kortas av. Dessutom tar det tid att komma i gång.  Arbetsförmedlingen skriver själva att mediantiden från uppehållstillstånd till beslut om etableringsplan nu är över 80 dagar. Redan efter ett par månader in i etableringsinsatserna flyttas fokus för den enskilde till att få en förlängning på uppehållstillståndet. Dumt eftersom de flesta säkert kommer att beviljas en förlängning. Istället för kontinuitet och progression i den enskildes utveckling kommer vi få en integrationsprocess som periodvis präglas av dålig motivation och av flera omstarter.

Tillfälliga uppehållstillstånd är något man i teorin skulle kunna ta till i massflyktsituationer där människor behöver skydd under en kortvarig krissituation för att sedan återvända och fortsätta sina liv hemma. Problemet är att vi sällan har den typen av kriser. Krig tenderar att bli långdragna historier över flera år. När de väl är över är situationen bland annat på grund av kvarvarande eller fördjupade etniska spänningar, så farliga för vissa grupper att återvända, att asylskälen är fortsatt starka. Flyktingläger som byggs upp i närområden tenderar att bli permanenta inrättningar. När blir det möjligt för flyende syrier att återvända till områden som idag behärska av Islamiska Staten? När får Eritrea en regim som inte sätter alla oppositionella i fängelse? När lägger talibanerna ner sitt krig mot en demokratisk utveckling i Afghanistan? Frågor som det är omöjligt att svara på. Men troligen handlar det inte om närtid utan om ganska många år.

Tidigare erfarenheter från Sverige och andra länder visar också att när det väl är dags att ompröva ett tillfälligt tillstånd så uppstår svårigheter. Asylskälen är ofta mer svårbedömda än i första läget. Är kriget slut? Finns det en kvarstående hotbild p.g.a. etniska orsaker? Kan man utvisa till säkra områden i landet även om läget på hemorten är instabilt. Familj och släkt har ofta skingrats och finns på flera håll i världen. I Sverige har integrationsprocessen haft sin gång. Finns det barn så kan de ha gått flera år i svensk skola. Politikerna bäddar med tillfälliga tillstånd för nya problem genom att det lokalt ofta uppstår engagemang till stöd för dem ska utvisas. Det finns få saker som är politiskt jobbigare (och onödiga) som att försvara ett utvisningsbeslut inför media och klasskamrater.

Migrationsverkets handläggningstider är redan nu alldeles för långa. Tror verkligen politikerna att framtida förlängningsansökningar eller ansökningar om att det tillfälliga tillståndet ska bytas mot ett permanent kommer att kunna hanteras med vändande post? Nej det kommer att bli nya perioder av väntan och osäkerhet.

Med förslaget att permanent uppehållstillstånd kan ges om en sökande med tillfälligt uppehållstillstånd lyckats få ett varaktigt jobb på den svenska arbetsmarknaden kommer dessutom nya svårigheter in i bedömningen. Är det ett riktigt jobb eller är det falskt? Hur varaktigt är det? Arbetsförmedlingen varnar kraftigt för vilka konsekvenser förslaget kan få på svensk arbetsmarknad. ”Det kan bli vanligare med handel av anställningsavtal och att personer påbörjar anställningar som inte ger arbetstagaren den lön som denne har rätt till enligt anställningsavtalet. Den trygghet som ett permanent uppehållstillstånd innebär gör att många deltagare kan tänkas göra stora uppoffringar för att få ett anställningsavtal.”

Etableringsinsatserna kan också försvåras genom ett ensidigt fokus på ”någon sorts jobb så snabbt som möjligt”. Istället för att lära sig svenska och komplettera sin tidigare utbildning kommer många att snabbt ge sig in i kampen om de få okvalificerade låglönejobben som finns på den svenska arbetsmarknaden. Det var i och för sig säkert detta som Liberalerna siktade på i sitt ursprungliga förslag som också motiverades av att man skulle förstärka arbetslinjen. Men resultaten blir sannolikt stigande arbetslöshet och sociala problem. Flera kommer att strunta i eller hoppa av etableringsprocessen och istället ge sig in på en desperat jakt efter jobb. Många kommer att misslyckas men ändå få förlängt uppehållstillstånd, eftersom skyddsskälen kommer att kvarstå efter ett år. Andra kommer att lyckas och få sina permanenta tillstånd men hamnar i ett låglöneträsk, som det med bristande kunskaper i svenska och utbildning blir svårt att ta sig ur. Risken är stor för att senare hamna i långvarig arbetslöshet. Åter andra kommer att gå under jorden och dra sig fram som papperslösa.

Allt detta känns inte minst bedrövligt därför att det sannolikt är helt onödigt. Jag tror att en införande av tillfälliga tillstånd i enlighet med Liberalernas förslag, om det kommit för ett år sedan, hade haft väldigt liten effekt på den kraftigt ökade flyktingström som vi senare fick uppleva. Människor som flyr för sina liv tänker inte så mycket på om uppehållstillståndet inledningsvis är tillfälligt eller permanent. De är inte heller inriktade på att leva sina liv i arbetslöshet i sitt nya hemland. De vill ha jobb så snart som möjligt och tror sig säkert kunna klara det och därmed också snabbt få ett permanent tillstånd. Det är andra åtgärder som har stoppat flyktingarna från att komma till Sverige. Men det finns ingen anledning att göra livet besvärligare för dem som redan kommit hit och har skäl för uppehållstillstånd och de som trots allt lyckas ta sig hit i framtiden. Med försämrad integration och ökat utanförskap gör vi oss alla och hela samhället en otjänst av omåttliga dimensioner.

Väljaropinionen i februari – tre vinnare och en förlorare på migrationsreformerna

Man skulle kunna tro att en så genomgripande förändring i politiken som omläggningen av migrationspolitiken skulle skaka om väljaropinionen mer än vad den faktiskt gjort. Men februari månads poll of polls visar på ett relativt stabilt läge.

poll off polls feb 16

Jag vågar ändå drista mig till att peka ut tre tydliga vinnare på den drastiska politikförändringen. Först och främst Socialdemokraterna som verkar ha fått stopp på raset. Jag tycker också att de börjar återvinna en del av självförtroendet i sitt agerande. Det ökar sannolikheten för det scenario som jag drog upp i min förra analys. En regering Löfven kommer att sitta kvar fram till valet 2018 – med eller utan miljöpartiet.http://bloggen.c2s.se/2016/02/lofvens-alternativ-nar-opinionen-rasar/

Moderaterna tycks stärka sin ställning och kan möjligen ha anträtt en positiv trend uppåt. Det har under en tid funnits ett stark internt tryck på en omläggningen av migrationspolitiken. Med Reinfelt borta så försvann topplocket och det började pysa lite här och var. Med verklighetens och Socialdemokraternas hjälp har man på kort tid gått från ”öppna hjärtan” till ”stäng gränsen” och det med anständigheten i behåll. Man kan nu på allvar utmana på den planhalva som dominerats av Sverigedemokraterna. Även Vänsterpartiet stärker sin ställning. Det är ganska naturligt att några radikala socialdemokrater och ledsna miljöpartister går vänsterut när de egna partierna sviker idealen.

För Sverigedemokraterna är den kraftiga uppgångstrend som man befunnit sig i sedan valet definitivt bruten. Den stora frågan är nu om man stabiliserar sig kring 20 procent eller om man påbörjat en nedåtgående trend. Det beror i hög grad på hur väljarna nu kommer bedöma partiet. Kommer man att belöna dem för att de fått rätt till sist, att man var föregångare och de som hela tiden hävdat en lösning som övriga partier nu tvingats inse var helt nödvändig? Eller kommer de att förlora väljare på att de inte är unika längre? Risken är stor att existensen som en frågeparti nu förvandlas från en styrka till en svaghet.

För egen del tror jag att den orationella väljarkåren är rationell i åtminstone ett avseende. Man väljar parti efter vad man tror att ett parti kan åstadkomma i framtiden inte efter vad det tyckt eller gjort tidigare. Genom att Sverigedemokraterna i och med den nya migrationspolitiken blivit mindre särskiljande än tidigare, så kommer rimligen stödet att minska. Det ska bli intressant att se vad partiet tar till för strategier för att motverka en sådan utveckling.